Enligt religionshistorikern och professor David Thurfjell är naturen och skogen den nya religionen för majoriteten av svenskar. För boken Granskogsfolk har han intervjuat 72 personer om deras andliga förhållande till världen bortom staden.
I den nyligen utkomna boken ”Granskogsfolk” undersöker religionshistorikern och professor David Thurfjell sambandet mellan att svenskar anses vara ”världens mest sekulariserade folk”, samtidigt som vi söker oss ut i naturen för kontemplation och andlig ro.
”Granskogsfolk” är nu uppe i tredje tryckningen. Boken har fått ytterst uppskattande recensioner och är flitigt omskriven och uppmärksammad i media.
– Det är såklart väldigt glädjande och överraskande eftersom den trots allt är en akademiskt präglad bok med många fotnötter, säger David.
En del av förklaringen till det överraskande stora intresset menar han vara att boken handlar om den urbana medelklassen.
– Den urbana medelklassen är omfångsrik och rymmer också många skogsbesökare, människor gillar att läsa om sig själva, för att förstå sig själva.
Thurfjell pekar på att vi genom vår sekularisering uppfattas som extrema i ett internationellt perspektiv, vi sticker ut.
– Fast eftersom detta omfattar majoriteten av svenskarna så det blir normaliserat och inte föremål för reflektion och diskussion.
Han menar att det leder till en identitetsförvirring för många.
– Människor i den gruppen har självfallet också ett behov av att tänka över sin identitet och förstå sig själva. Det är i det sammanhanget som jag har försökt att titta på den naturtillvända kulturen, utifrån en neutral hållning som forskare.
Uppkomsten till boken började med att Thurfjell i andra forskningsprojekt intresserade sig för iransk religion och religion hos romer.
– Det ledde till att jag höll föredrag i ämnet och i samband med dem insåg jag att majoritetssvenskar verkligen var intresserade av minoriteter, men att de saknade en koppling till var de själva kommer ifrån utifrån en religiös synvinkel.
Samtidigt såg Thurfjell att naturen för majoriteten av svenskar ständigt är närvarande. Detta för att läka själen, ”ladda batterierna” och koppla av från vardagen För boken har han intervjuat 72 personer i ämnet. Bokens huvudspaning är att naturen och skogen är majoritetssvenskarnas nya religion.
STADEN OAUTENTISK
Vilket enligt Thurfjell sträcker sig långt tillbaks i tiden.
– Redan för 2 000 år sedan beskrev en romersk historiker våra anfäder, nordgermanerna, som ”skogstillvända”. Att de inte ville bo tätt tillsammans utan sökte sig till skogen, till vilken de hade ett religiöst förhållningsssätt. Här finner man alltså högst troligt en historisk förankrad naturtillvändhet. Något som den förkristna kyrkan fortsatte att berätta fram.
– Lägger man till den industriella revolutionen som bland annat innebar att folk flyttade till städerna med sitt onaturliga ljus i form av elektricitet så fjärmade sig folk ännu mer från naturen. Deras Emil i Lönneberga-värld, det gamla bondesamhället, var borta och framstod i all sin saknad som något nästan odelat positivt som nu gått förlorat. Naturen sveptes in i ett romantiskt skimmer och kopplades till allt det goda.
I Sverige var man i början av förra seklet bra på var att bygga upp en ”naturnationalism”, menar Thurfjell, som gick ut på att vi var ett naturälskande folk och i naturen var alla lika, alltså en samlande kraft i en annars orolig tid.
Thurfjell pekar på begreppet nationalpark, den första invigdes i Sverige 1909.
– Det är signifikativt, varför heter det inte naturpark? Ju längre vi kommer från naturen kommer det också desto mer landskapsblommor- och djur. En kompensation.
– Samtidigt växer en annan bild fram, att det liv som levs i staden är förljuget, det är oautentiskt. Varför vi så att säga har återvänt till skogen är kopplat till den moderna individualistiska livsstilen och den konsumismen och valmöjligheter som den är kopplad till.
En intressant paradox som Granskogsfolk blottlägger är att den nya naturandligheten inte nödvändigtvis leder till något större engagemang för skogen och dess utmaningar.
Thurfjell pekar på det faktum att när de intervjuade i boken pratar om skogen så pratar de i första hand som sig själva.
– De besöker skogen för att komma till ro, för att tänka över sina liv. I stort sett ingen pratar om arterna och träden. Skogen är för dem kopplad till en modern individualistisk kultur där man uppvärderar det existensiella.
– Tvärtom så är den rådande exploateringen av skogen samma sida av myntet som välståndet och konsumismen. Detta är ju grunden för den urbana människan och i förlängningen är det något av en förutsättning för hennes sätt att se på skogen som en tillflyktsort.
Så att förlita sig på att den urbana moderna människan ska komma skogen till undsättning tror han inte på, däremot att motståndet kan komma från ett annat håll:
– Naturrättsaktivister har ett annat synsätt, de börjar ofta inte i en romantisk helighet, det får komma från andra.
Text: Åke Högman
