Lätt att säga, svårare att få till, skog och vilt i balans är en ständig utmaning och på många olika sätt. Skånsk skogsstrategi belyser nu frågan i en reportageserie: ”Skog och vilt i balans, ja, men när?” där vi möter olika företrädare för organisationer och verksamheter som har frågan på sin agenda.
Emelie Nilsson är vilthandläggare på Länsstyrelsen Skåne.
Upplever du att det finns viltproblematik utifrån din verksamhets horisont?
– Till exempel så har skyddsjaktsansökningar på grund av dovviltets betestryck i produktionsgrödor ökat sedan ett par år tillbaka vilket indikerar att förvaltningen av denna art inte fungerar på sina håll i länet. Ett av grundproblemen är att dovviltstammarna upplevs vara för stora i förhållande till det naturligt växande fodret vilket medfört ett ökat betestryck på produktionsgrödor.
– Utöver detta så har jordbrukssektorn varit ansträngd på grund av andra faktorer så som höga drivmedels- och energipriser, vilket kan bidra till att acceptansen eller utrymmet att tåla betestrycket i produktionsgrödor blivit lägre då kostnaderna stigit. Detta kan också vara en bidragande anledning till det ökade antal skyddsjaktsansökningar vi haft i år.
Hur förhåller ni er till problematiken?
– Länsstyrelsen har möjlighet att under vissa förutsättningar bevilja skyddsjakt på klövvilt som orsakar allvarlig skada i växande grödor. Skyddsjakten löser inte problemet på lång sikt men kan på kort sikt ge en skrämseleffekt och tillfälligt minska skadetrycket.
– När vi utför dessa besiktningar lägger vi tyngdpunkt vid att informera om vikten av att det finns en dialog och samverkan med grannar angående klövviltstammarnas storlek och utveckling i området. Vidare informerar vi om problemet som uppstår när avskjutningen av handjur i klövviltsstammar är hög, eftersom då andelen hondjur ökar i stammen bidrar detta till en hög populationstillväxt som i sin tur leder till att det är svårare att reglera stammen. Klövviltsstammar med en starkt sned könsfördelning kan även få andra negativa konsekvenser som exempelvis försenade kalvningar och minskad kroppstillväxt.
– För att minska betestrycket på produktionsgrödor och för att viltet ska ha en alternativ födoresurs, är Länsstyrelsen i Skåne med i ett foderskapande samverkansprojekt, Vild & bortskämd. Genom att sprida kunskap om hur man som markägare genom mindre ansträngande åtgärder kan skapa mer naturligt växande foder, kan detta bidra till att minska betestrycket och därav skadorna på jord- och skogsbruk. Vidare kan detta också leda till att viltet sprider sig jämnare över landskapet, att viltets hälsa påverkas positivt samt bidra till ökad biologisk mångfald.
Vad borde göras konkret?
– Det är svårt att nå mål för jord- och skogsbruk enbart genom att reglera viltstammar. Ett antal faktorer påverkar skadebilden, bland annat stammarnas storlek och sammansättning samt den tillgängliga fodermängden. Klövvilt och fodertillgång behöver förvaltas parallellt. Detta bör beaktas mer inom förvaltningen.
– Eftersom viltet rör sig fritt i landskapet underlättas klövviltsförvaltningen om den sker samordnat över större områden där gemensamma mål kan sättas rörande exempelvis jakt, inventering, populationsstorlek, hålla en god köns- och åldersfördelning och motverkande av skador. En effektivare klövviltsförvaltning ökar möjligheterna till att nå populationsmål som exempelvis kan leda till minskade skador.
– För att undvika att hamna i situationer där kortsiktiga skrämselåtgärder behöver tas till för att minska betestrycket i grödor, är det viktigt att regleringen av klövviltsstammarna sker under ordinarie jakttid. Detta är det mest etiska utifrån arternas biologi och fortplantning vid jämförelse med tidpunkter för skyddsjakt. Man bör också ha med sig att skyddsjakten kan öka problemen hos angränsande marker eftersom grundproblemet finns kvar och ”skjuts bort” till grannen.
– Ett ökat behov av att skyddsjaga en viltart innebär även att viltförvaltningen i högre utsträckning går mot att begränsa skador i stället för att aktivt förvalta en naturresurs. Naturupplevelsen av att jaga och även bibehållandet av ett kulturarv går i skymundan då viltet snarare börjar ses som ett problem. Denna utveckling vill vi inte ha.
Vad finns det för utmaningar?
– Behovet av åtgärder kan skilja sig lokalt, dels eftersom viltet och skadorna inte är jämnt fördelade över landskapet, dels på grund av att intresset för viltet kan se olika ut. Detta gör att det är svårt att dra generella riktlinjer på regional nivå.
– Målen gällande klövviltsstammarnas utveckling behöver dels utgå från lokal nivå eftersom jakträtten följer äganderätten, dels stå i relation till större sammanhängande områden eftersom viltets hemområden sträcker sig över- och påverkar många fastigheter och flera jaktområden. För att uppnå ”Vilt i balans” krävs att markägare och jakträttshavare gör avvägningar mellan ekosystemtjänster från vilt, respektive jord- och skogsbruk. Detta kan vara den största utmaningen eftersom situationen kanske redan upplevs ansträngd som den är. Därutöver är det inte bara mellan fastigheter som olika syn på avvägningar kan leda till konflikter, utan även mellan intressenter som brukar samma fastighet.
Vilka tycker du/ni borde samarbeta mer i den här frågan? Vem ska vi, om möjligt, kommunicera ett gemensamt budskap till?
– Det handlar om att få olika intressenter att hitta en kompromiss som kan accepteras av samtliga. Budskapet bör framföras till samtliga berörda inom jakt, jord- och skogsbruk vilka har störst möjlighet att påverka klövviltförvaltningen på lokal nivå.
Vilka möjligheter finns det på sikt att komma tillrätta med viltproblematiken?
– Det är en komplex frågeställning. Det är inte biologin, viltet eller lagstiftningen som är det centrala i viltproblematiken, utan snarare dialogen mellan människorna.
– Inom älgförvaltningen har man hittat ramar för accepterade avvägningar mellan viltförvaltning och markanvändning. Det hade varit intressant att testa om denna modell kan utvecklas och anpassas till övriga klövviltsarter för att öka graden av samförvaltning.
Text: Åke Högman
Tidigare intervjuer
Relaterade insatser och aktiviteter kopplade till artikeln:
INNOVATION: Insats I1: Öka kvaliteten och effektiviteten på produktions- och arbetssätt
Aktiviteter: A. Ta fram nya innovativa sätt att dela och samla kunskap om viltskadornas omfattning och betydelse på fastighetsnivå. Utveckla en metod för att i markägarens skogsbruksplan beräkna och planera åtgärder i skogen för foderproduktion och därmed förändra markens bärförmåga för vilt, både kortsiktigt och långsiktigt. *
PRODUKTION: INSATS P4: Naturligt viltfoder och viltets foderbehov i balans (A-C)
Stödja älgförvaltningsgrupperna så att de når de skogliga målen (D-E)
Aktiviteter:
A. Stöd ett fokus på foderskapande åtgärder.
B. Klargör begreppet balans mellan viltet, skogen och det naturliga förekommande fodret.
C. Beskriv olika biotopers förmåga till viltfoderproduktion och möjlig viltstamsstorlek.
D. Anpassa klövviltpopulationen till skadeläget i förhållande till uppsatta mål, grundade på fakta från vedertagna inventeringsmetoder.
E. Säkerställ att förvaltningsplanerna formuleras utifrån de mål som finns, samt följ upp avskjutningsmålen.
